månadsarkiv: juni 2012

Utökad service – nu även vänstertidningar

Förutom länkar till aktuella inlägg på olika vänsterbloggar har vi nu också utökat servicen med länkar till aktuella artiklar på vänstertidningar. Stalinistiska tidningar är inte aktuella på grund av sajtens riktlinjer, men alla andra. Problemet är dock att flera vänstertidningar inte har några RSS-flöden eller har RSS-flöden med bristande funktion. Det senare gäller Internationalen och det förstnämnda gäller Flamman och Offensiv. De tidningar som därför sär med i flödet så här långt är Feministiskt Perspektiv, Arbetaren, Motkraft och ETC.

Vänsterbloggar inför policy och plattform

Jag som driver denna sajt, Vänsterbloggar och Vänsterbloggportalen, har belsutat att införs samm plattforma för portalen och sajten som dokumentsajten Marxistarkiv.se använder.

På denna webbplats hittar du länkar till olik inlägg och artiklar på olika bloggar med olika vänsterprägel. Plattformen är anti-stalinistisk men är inte knuten till någon politisk organisation – portalen och sajten ska vara en icke-sekteristisk mötesplats där de flesta icke-stalinistiska socialister ska kunna medverka. Som motivering till denna inriktning använder jag den som Marxistarkiv skrivit:

1) Stalinismen har misslyckats, gjort bankrutt

Stalinismen har haft över 50 år på sig att “bygga socialismen”. Inte någonstans har den lyckats bygga något “socialistiskt samhälle” av den typ som socialismens pionjärer strävade efter. Stalinismen har inte ens lyckats behålla makten – i det flesta länder där den haft makten har kapitalismen redan återupprättats eller håller på att återupprättas – detta gäller oavsett vilken variant av stalinism det rör sig om (Sovjetunionen, Kina, Albanien, Jugoslavien, Rumänien … ). Stalinismens historiska misslyckande innebär att det är dags för alla socialistiska krafter att inse att stalinismen är en återvändsgränd som för alltid bör förpassas till historiens skräphög. Det gäller idag inte att försvara stalinismen, utan enbart att analysera den – för att förstå varför den misslyckades och för att effektivt kunna bekämpa den och förhindra att något liknande kan uppkomma i framtiden.

2) Stalinismen har misskrediterat socialismens idé

Stalinismens facit, med en “monolitisk” partidiktatur, massterror, historieförfalskning osv. har skadat socialismens och kommunismens sak på ett mycket genomgripande sätt. Om man idag vill bygga upp en revolutionär socialistisk rörelse så måste denna kräftsvulst opereras bort – det är inte möjligt att få en trovärdighet för socialismens sak utan att grundligt göra upp med stalinismen. Att, som vissa “nystalinister”, hävda att man måste försvara “Stalin” eftersom “reaktionärernas Stalin-hets används för att bekämpa socialismen” är inget hållbart argument. Många av de brott som borgare, socialdemokrater osv. tillskriver stalinismen har faktiskt inträffat och det är bara dumt att försöka bortförklara detta. I stället måste de revolutionära socialisterna bli bättre än reaktionärer när det gäller att avslöja stalinismens brott – och till skillnad från borgarna så bör vi också analysera det skedda, förklara hur det kunde ske och hur det kan undvikas i framtiden. Enbart om vi lyckas med detta så kan vi verkligen se fram emot socialistisk framtid med tillförsikt.

3) Stalinismen har inneburit en kris för både teori och politik

Stalinismen innebar att den marxistiska teorin förflackades och dogmatiserade på ett sådant sätt att stora delar av det marxistiska och leninistiska tankegodset förpassades till glömskan och tabubelades. Detta gäller i synnerhet det rika arvet från den ryska revolutionens första år, fram till mitten av 20-talet, där revolutionärer som Trotskij, Bucharin, Preobrazjenskij, Radek m fl gav många värdefulla bidrag via debatter, böcker osv. Stalinismen innebar inte bara att det rika bolsjevikiska arvet stympades, utan också att den teoretiska nyproduktionen i stort sett försvann – i stället för att uppmuntra teoretiskt kamp och nytänkande fick stalinismens “teoretiker” nöja sig med att försvara de stalinistiska dogmerna, en vulgariserad “marxism-leninism”. Marxismen ska vara en vetenskap och en vetenskap måste vara kritisk, annars är den snarare en slags religion, ett dogmatiskt system som bygger på tro, inte vetande. Stalinismens strypgrepp på den marxistiska teoribildningen kan och måste brytas!

Genom att stalinismen hade monopolanspråk på den revolutionära rörelsens teori och politik, så har den också försvårat och ofta omöjliggjort en vettig diskussion om revolutionär politik, både strategi och taktik. Att avvisa stalinismen innebär att man återigen kan börja diskutera viktiga strategiska och taktiska frågor utan skygglappar eller tabun, vilket är nödvändigt för att den revolutionära rörelsen skall kunna bli framgångsrik. Även på detta område innehåller erfarenheterna från den ryska revolutionens första år och den Kommunistiska internationalens första fyra kongresser ett rikt arv som måste återerövras. Och därefter är det främst den trotskistiska rörelsen som försökt upprätthålla och vidareutveckla den revolutionära teorin och politiken – fast även i denna strömning finns dogmatiska drag som måste ifrågasättas och arbetas bort (den trotskistiska dogmatismen hänger samman med att man försökte bevara en relativt liten kärna av revolutionärer under tidvis mycket svåra förhållanden).

Även på det organisatoriska planet har stalinismen haft ett ytterst negativt inflytande. Dess kännemärke är auktoritära metoder, ledardiktatur och byråkratisk likriktning. Den förstalinistiska traditionen av omfattande inre partidemokrati, öppna politiska diskussioner osv. är ett måste för att bygga en livskraftig revolutionär organisation.

Anledningen till jag fattat detta beslut nu är den utveckling vi sett i Syrien och de sajter som kallar sig vänster som försvarar den blodsbesudlade diktatorn Assad. Det innebär att två så kallade vänsterbloggar omedelbart tas bort från portalen, Björnbrum och Jinge. Det har säkerligen ingen större betydelse för antalet läsare hos dem då vänsterbloggar är en bloggportal av begränsad betydelse. En del listade bloggar skrivit i princip aldrig nånting och några av dem kommer sannolikt också att tas bort inom kort. De bloggar som idag finns med har i huvudsak anmält sig själv, men några har jag lag till då jag tyckte det var lämpligt.

När det gäller Syrien och varför det är anledningen till införandet av denna policy så hänvisar jag till ett inlägg på bloggen Kildén & Åsman.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ;