Författararkiv: Vänsterbloggen

Utökad service – nu även vänstertidningar

Förutom länkar till aktuella inlägg på olika vänsterbloggar har vi nu också utökat servicen med länkar till aktuella artiklar på vänstertidningar. Stalinistiska tidningar är inte aktuella på grund av sajtens riktlinjer, men alla andra. Problemet är dock att flera vänstertidningar inte har några RSS-flöden eller har RSS-flöden med bristande funktion. Det senare gäller Internationalen och det förstnämnda gäller Flamman och Offensiv. De tidningar som därför sär med i flödet så här långt är Feministiskt Perspektiv, Arbetaren, Motkraft och ETC.

Vänsterbloggar inför policy och plattform

Jag som driver denna sajt, Vänsterbloggar och Vänsterbloggportalen, har belsutat att införs samm plattforma för portalen och sajten som dokumentsajten Marxistarkiv.se använder.

På denna webbplats hittar du länkar till olik inlägg och artiklar på olika bloggar med olika vänsterprägel. Plattformen är anti-stalinistisk men är inte knuten till någon politisk organisation – portalen och sajten ska vara en icke-sekteristisk mötesplats där de flesta icke-stalinistiska socialister ska kunna medverka. Som motivering till denna inriktning använder jag den som Marxistarkiv skrivit:

1) Stalinismen har misslyckats, gjort bankrutt

Stalinismen har haft över 50 år på sig att “bygga socialismen”. Inte någonstans har den lyckats bygga något “socialistiskt samhälle” av den typ som socialismens pionjärer strävade efter. Stalinismen har inte ens lyckats behålla makten – i det flesta länder där den haft makten har kapitalismen redan återupprättats eller håller på att återupprättas – detta gäller oavsett vilken variant av stalinism det rör sig om (Sovjetunionen, Kina, Albanien, Jugoslavien, Rumänien … ). Stalinismens historiska misslyckande innebär att det är dags för alla socialistiska krafter att inse att stalinismen är en återvändsgränd som för alltid bör förpassas till historiens skräphög. Det gäller idag inte att försvara stalinismen, utan enbart att analysera den – för att förstå varför den misslyckades och för att effektivt kunna bekämpa den och förhindra att något liknande kan uppkomma i framtiden.

2) Stalinismen har misskrediterat socialismens idé

Stalinismens facit, med en “monolitisk” partidiktatur, massterror, historieförfalskning osv. har skadat socialismens och kommunismens sak på ett mycket genomgripande sätt. Om man idag vill bygga upp en revolutionär socialistisk rörelse så måste denna kräftsvulst opereras bort – det är inte möjligt att få en trovärdighet för socialismens sak utan att grundligt göra upp med stalinismen. Att, som vissa “nystalinister”, hävda att man måste försvara “Stalin” eftersom “reaktionärernas Stalin-hets används för att bekämpa socialismen” är inget hållbart argument. Många av de brott som borgare, socialdemokrater osv. tillskriver stalinismen har faktiskt inträffat och det är bara dumt att försöka bortförklara detta. I stället måste de revolutionära socialisterna bli bättre än reaktionärer när det gäller att avslöja stalinismens brott – och till skillnad från borgarna så bör vi också analysera det skedda, förklara hur det kunde ske och hur det kan undvikas i framtiden. Enbart om vi lyckas med detta så kan vi verkligen se fram emot socialistisk framtid med tillförsikt.

3) Stalinismen har inneburit en kris för både teori och politik

Stalinismen innebar att den marxistiska teorin förflackades och dogmatiserade på ett sådant sätt att stora delar av det marxistiska och leninistiska tankegodset förpassades till glömskan och tabubelades. Detta gäller i synnerhet det rika arvet från den ryska revolutionens första år, fram till mitten av 20-talet, där revolutionärer som Trotskij, Bucharin, Preobrazjenskij, Radek m fl gav många värdefulla bidrag via debatter, böcker osv. Stalinismen innebar inte bara att det rika bolsjevikiska arvet stympades, utan också att den teoretiska nyproduktionen i stort sett försvann – i stället för att uppmuntra teoretiskt kamp och nytänkande fick stalinismens “teoretiker” nöja sig med att försvara de stalinistiska dogmerna, en vulgariserad “marxism-leninism”. Marxismen ska vara en vetenskap och en vetenskap måste vara kritisk, annars är den snarare en slags religion, ett dogmatiskt system som bygger på tro, inte vetande. Stalinismens strypgrepp på den marxistiska teoribildningen kan och måste brytas!

Genom att stalinismen hade monopolanspråk på den revolutionära rörelsens teori och politik, så har den också försvårat och ofta omöjliggjort en vettig diskussion om revolutionär politik, både strategi och taktik. Att avvisa stalinismen innebär att man återigen kan börja diskutera viktiga strategiska och taktiska frågor utan skygglappar eller tabun, vilket är nödvändigt för att den revolutionära rörelsen skall kunna bli framgångsrik. Även på detta område innehåller erfarenheterna från den ryska revolutionens första år och den Kommunistiska internationalens första fyra kongresser ett rikt arv som måste återerövras. Och därefter är det främst den trotskistiska rörelsen som försökt upprätthålla och vidareutveckla den revolutionära teorin och politiken – fast även i denna strömning finns dogmatiska drag som måste ifrågasättas och arbetas bort (den trotskistiska dogmatismen hänger samman med att man försökte bevara en relativt liten kärna av revolutionärer under tidvis mycket svåra förhållanden).

Även på det organisatoriska planet har stalinismen haft ett ytterst negativt inflytande. Dess kännemärke är auktoritära metoder, ledardiktatur och byråkratisk likriktning. Den förstalinistiska traditionen av omfattande inre partidemokrati, öppna politiska diskussioner osv. är ett måste för att bygga en livskraftig revolutionär organisation.

Anledningen till jag fattat detta beslut nu är den utveckling vi set i Syrien och de sajter som kallar sig vänster som försvarar den blodsbesudlade diktatorn Assad. Det innebär att två så kallade vänsterbloggar omedelbart tas bort från portalen, Björnbrum och Jinge. Det har säkerligen ingen större betydelse för antalet läsare hos dem då vänsterbloggar är en bloggportal av begränsad betydelse. En del listade bloggar skrivit i princip aldrig nånting och några av dem kommer sannolikt också att tas bort inom kort. De bloggar som idag finns med har i huvudsak anmält sig själv, men några har jag lag till då jag tyckte det var lämpligt.

När det gäller Syrien och varför det är anledningen till inföandet av denna policy så hänvisar jag till ett inlägg på bloggen Kildén & Åsman.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ;

Bloggskola för vänsterbloggare, del 7

Att mäta en bloggs inflytande är väl antagligen inte helt enkelt. Oftast används antalet inlänkar som ett mått på hur inflytelsrik en blogg är. Ganska ofta kombineras antalet inlänkar med andra faktorer, som antalet besökare, vem det är som länkar osv. Knuff.se (inklusive systersajter som intressant.se, nyligen.se, bloggar.se, bloggtips.se och bloggkartan.se) har länge varit den ledande sajten när det gäller att mäta bloggars
inflytande, att visa vad det skrivs om och liknande. Men antagligen har Twingly större betydelse idag.

Det finns andra sajter som har flera typer av listor, om exempelvis Bloggportalen, där man kan se antalet besökare de senaste sju dagarna, hur många som valt bloggen som favorit, inlänkar osv. Allt uppdelat på olika kategorier. Bloggtoppen och liknande sajter mäter antalet besökare. Olika sajter mäter på lite olika sätt varvid resultatet blir lite olika.

De nämnda sajterna har funnits ett tag, några riktigt länge. Numera finns ytterligare ett antal sajter som exempelvis Inflytande.se, Blogipedia och BloglovinEn annan sajt är Politometern.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Bloggskola för vänsterbloggare, del 6

Det finns de som menar att man måste vara extrem för att få framgångar som bloggare. Det är förmodligen inte nödvändigt. De flesta framgångsrika och välbesökta bloggar verkar inte speciellt extrema utan mer mainstream (det gäller exempelvis de mest populära vardags- och modebloggarna). De är ganska mainstream tycker jag nog. Även på den politiska sidan är det mest lästa bloggarna ganska stillsamma även om det uttrycks klara åsikter, antingen långt ut på vänsterkanten, på högerkanten och för piratpartiet för att nämna de vanligaste politiska inriktningarna bland populära och mycket lästa politiska bloggar.

För övrigt kan man nog  blogga om allt, bara man inte beter sig som en skitstövel.  Det behövs definitivt inte för att man ska bli en av de mest lästa och länkade bloggarna i Göteborg i alla fall.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Bloggskola för vänsterbloggare, del 5

Vill man bli mycket läst eller mycket kommenterad politisk bloggare så räcker det inte bara med att blogga. Det krävs mer.

För att få många läsare krävs att man skriver regelbundet, helst varje dag och sådär 2-5 inlägg varje dag. Man måste länka till tidningsartiklar och registrera sig på alla möjliga bloggportaler. De viktigaste av de sistnämnda är Knuff, Bloggportalen och Twingly. Dessutom måste man pinga dessa för att de ska veta att man har skrivit något. .

Som bloggare måste man helst också skriva om en mängd olika ämnen för att få många läsare (ett undantag är om man skriver om fildelning och övervakning).

Antalet kommentarer är heller inget bra mått på hur mycket läst en blogg är. Ta Svensson och Jinge som exempel. Svensson har nästan lika många läsare som Jinge, men den förstnämnda bloggen har inte ens en fjärdedel så många kommentarer. Kanske bara en tiondel så många kommentarer. Hur många kommentarer man har beror ju också på vilka kommentarsregler man har och på hur hårt man modererar. Dessutom har säkerligen läsarna betydelse. Det vill säga vilken typ av läsare man har. Folk som är vana vid att uttrycka sig, folk som inte är det, knäppskallar osv.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Bloggskola för vänsterbloggare, del 4

Det finns främst två sätt att mäta bloggars popularitet och viktighet. Det är dels besökssiffror och på sådana listor, exempelvis Bloggportalen dominerar mode- och nöjesbloggar totalt. Det andra sättet att mäta är antalet inlänkar och där blir resultaten helt annorlunda, då dominerar de politiska bloggarna då de länkar mer till varandra än andra typer av bloggar. Det är ett sätt att så att säga utvidga det demokratiska samtalet, men också ett sätt att få fler besökare. Länkar man till någon får man ju ofta en länk tillbaks nån annan gång och det ger mer besökare och som en bieffekt högre ranking på listor som Knuff.se och Twingly. Även direktlänken tillbaks från den länkade bloggen, via pingback och trackback, ger ofta en del besökare.

Politiska bloggar har besökarantal som bara är en bråkdel av det som modebloggarna har. Politiska bloggar räknar besökare  i tusental, de räknar i 10 000-tal och hundratusental. Så man kan nog inte säga att de politiska bloggarna tillhör de största bloggarna, men väl kanske de viktigaste bloggarna. Dessutom är det ju så att det är bara de bloggar som registrerat sig och/eller pingar de aktuella sajterna som syns i listorna.

Ursprungligen skrivet av Anders_S på bloggen Svensson.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Bloggskola för vänsterbloggare, del 3

Ett sätt att öka intresset för bloggen är att delta på de olika bloggtopplistor som det finns ett antal av. Om du tittar på Röda Malmö under sidhuvudet, längst upp till vänster så kan du hitta de olika listor som bloggen finns med på. På Svensson-bloggen finns de till höger en bit ner på sidan.

Det är en del människor som hittar till bloggen via topplistorna, men listan följs också av andra bloggare som naturligtvis lägger märke till vilka bloggar som klättrar och då ökar möjligheterna att en del av dessa bloggare också länkar till din blogg. Nu kom vi in på en annan betydelsefull sak, nämligen att länka till andra bloggare.

Om man försöker hålla lite koll på vad andra bloggare skriver så kan man uppmärksamma detta genom att länka till dem i ett inlägg. I nättidningarna kan du se vilka bloggare som har inlägg i anslutning till olika artiklar. Du kan också gå in på Bloggar.se eller Knuff.se och se vilka som har publicerat material i en viss fråga de senaste timmarna eller dagarna. Eller om man helt enkelt bevakar vissa bloggar regelbundet.

Det finns olika skäl till att länka till andras blogginlägg. Ett är att man vill göra läsare uppmärksamma på bra och viktiga texter i ämnet. Ett annat är mera själviskt, att man helt enkelt tjänar på det. På en del bloggar kan läsarna direkt se vem som länkat och så får lite extra uppmärksamhet. En del bloggare som man ofta länkar till svarar med att länka tillbaka, tjänster och gentjänster.

(Ursprungligen skrivet av Ronny Åkerberg på bloggen Röda Malmö och bearbetat av Anders_S)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Bloggskola för vänsterbloggare, del 2

I del 1 så påpekades att det krävs att man följer dagspolitiken och kan länka till de aktuella händelserna i de stora nättidningarna för att skapa intresse för en blogg. Det kan vara en rätt spännande sysselsättning. Man vet aldrig vad som händer och tvingas reagera snabbt. Ibland händer det mycket, kanske mer än man har möjlighet att anknyta till. Vid andra tillfällen råder, om inte nyhetstorka, så i varje fall brist på sådant som man själv kan eller vill kommentera.

Då och då kanske man vill skriva om sådant som media inte uppmärksammar. Eller så vill man producera ett bakgrundsmaterial eller fördjupa sig i en fråga som det saknas relevanta artiklar att länka till. Den här typen av material når kanske inte ut på samma sätt som snabba kommentarer till dagsfärska händelser, men har sin betydelse för de som följer bloggen regelbundet eller för att locka läsare som vill ha lite mer att bita i.

Det finns en möjlighet att öka kontaktytan för den sortens material också. Man kan nämligen publicera dem på bloggportaler som Intressant (www.intressant.se ) och Bloggar (www.bloggar.se ). Här söker en del människor efter publicerat bloggmaterial. På Intressant.se kan man se vilka inlägg som publicerats under dagen och vilka som är de mest lästa. På Bloggar.se kan man se vad som kommit under olika ämnen.

För att bli publicerad på Intressant måste man lägga in följande länk till sitt inlägg: http://intressant.se/intressant . Den hittar man på www.intressant.se/ping

För att komma med på Bloggar.se måste man gå till deras hemsida och hämta ”etiketter”. Då kan du samtidigt se vad andra bloggar skriver mest om och välja etiketter som t ex ”politik”, http://bloggar.se/om/politik eller ”polisen”, http://bloggar.se/om/polisen eller vad som nu är aktuellt eller passande för ditt inlägg.

För att sen ditt inlägg verkligen ska hitta hela vägen till Intressant eller Bloggar så måste du ”pinga nyligen”, http://nyligen.se/pinga.php

Det här låter lite krångligt när man är ovan, men man lär sig snabbt.

(Ursprungligen skrivet av Ronny Åkerberg på bloggen Röda Malmö och bearbetat av Anders_S)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Bloggskola för vänsterbloggare, del 1

När man gör en blogg använder man ett bloggpubliceringsverktyg eller bloggsystem som det också kallas. Ett sådant är Googles Blogger. Bloggar som publiceras på Blogger har domännamnet ”blogspot.com”. Ett annat känt bloggsystem, som många bloggare använder sig av, är WordPress. Det finns även många andra system, Posterous, Typepad, Xanga, Blogg.se, och Tumblr är några.

Vilket system som är bäst beror på vem man är, vad man bloggar om och vad som passar den egna bloggen bäst. Den tekniska hanteringen är lätt, det är som ett enklare text- och bildhanteringsprogram. Lättare än att använda Word alltså.

När man publicerar ett inlägg på bloggen möjliggör man för sökmotorer på internet att hitta den. På så vis kan människor långt efter att du lagt upp en text hitta den när de söker på olika sökord på internet. Det är en fördel, men ger naturligtvis varken många läsare eller särskilt stora möjligheter att nå ut i det aktuella läget.

Om man inte har en blogg som redan är känd och som besöks av många och som andra bloggare länkar till så måste man hålla sig ajour med den politiska utvecklingen och länka till aktuella texter på de stora tidningarnas nätupplagor. I vårt land är de viktigaste:

Dagens Nyheter:  http://www.dn.se
Svenska Dagbladet:  http://www.svd.se
Göteborgs-Posten http://www.gp.se
SVT http://www.svt.se/
Sveriges Radio http://www.sverigesradio.se/
Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se
Expressen http://www.expressen.se/
Skanskan:  http://www.skanskan.se
Helsingborgs Dagblad http://www.hd.se/
Borås Tidning http://www.bt.se/

DN och SvD är de stora seriösa nyhetsförmedlarna. Aftonbladet och Expressen har mycket av skvallerkaraktär (typiska kvällstidningar), men även ofta bra grejor. Sydsvenskan är liksom GP något provinsiell till sin karaktär.

Man kan länka till alla artiklar på nättidningarna, men det är inte alla som ger en länk tillbaka. Då menar jag med det sistnämnda att tidningens läsare kan se vilka bloggar som har inlägg om en artikel. Ibland är nättidningarna frikostiga med detta och ibland snålare. Om du går in på nättidningarnas hemsidor kan du se i anslutning till de olika artiklarna var det finns möjlighet för bloggare att synas. AB använder inte samma system som de andra tidningarna utan har ett eget system, Bloggportalen, som bloggen måste vara ansluten till ifall man ska bli publicerad.

Om man vill blogga i anslutning till en artikel räcker det inte med att kopiera artikelns internetadress och klistra in den i det egna inlägget. Man måste också ”pinga Twingly”, en slags sökmotor som tidningarna använder för att hitta ditt inlägg. Adress:  http://www.twingly.com/ping. För att synas på Aftonbladet behöver man också pinga Bloggportalen.

(Inlägget ursprungligen skrivet av Ronny Åkerberg på bloggen Röda Malmö, uppdaterat, redigerat och förändrat av Anders_S).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,