Svar på Joakims S Lindbloms fråga.

”Jag tror inte på demokratisk socialism, jag tror på
en kapitalism med nån jävla ordning på.”

Har du lust att utveckla? För är du en förtroendeval socialdemokrat och argumenterar med sådana uttalande i media som att du inte tror på demokratisk socialism, det som ingår i socialdemokratiska partiprogrammet, hur går det… ihop Måns Back Nilsson?

Om du menar att det vore fel att tycka som jag gör, att det vore en grund för uteslutning eller liknande, så tror jag att du har stora problem. Jag misstänker att väldigt många socialdemokrater i så fall skulle få göra mig sällskap, inte minst en del av de högavlönade partifunktionärerna. Vad är vi till för Joakim? Är vi till för att hålla fast vi allt ålderdomligare värderingar och strukturer eller är vi till för att försvara de svaga i samhället och att upprätthålla en acceptabel balans mellan de olika ekonomiska grupperna? Jag upplever vår nuvarande politik som alltför konservativ just för att den hela tiden ska ställas gentemot behoven av alla våra samarbetspartners. Vi blir helt enkelt det parti som har flest heliga kor i ladan. Jag upplever det socialdemokratiska partiet som ett företag som kanske glömt bort vad som var deras ursprungsverksamhet, att försvara de svaga i samhället och försöka garantera eller åtminstone utjämna de värsta orättvisorna i den ohämmade kapitalismen.

En folkrörelseverksamhet som alltmer tappat farten, ja tappat just själva rörelsen, blir allt mer tungrodd att försvara mot tidens tand. Det blir så oerhört lätt för våra motståndare att hela tiden angripa oss just här och på så sätt hålla oss sysselsatta med att i huvudsak försöka reparera gamla skador. Vi pratar om förnyelse om rådslag och om att nu ska det minsann hända något nytt. Men sanningen anser jag är att vi är allt för upptagna med att försöka hålla ihop det gamla för att ha tid med något nytt.

Andelen människor i Sverige som lever i utanförskap eller på den där avskyvärda gränsen som kan vara nästan omöjlig att ta sig ifrån, bara ökar. Representerar vi dessa människor och kanske framförallt släpper vi fram dem så att de får representera oss? Var det för dessa människor som den demokratiske och socialistiske godsägaren Göran Persson kämpade för eller var det medelklassens plånböcker?  Att svara hyfsat ärligt på de här frågorna gör det säkert lite enklare att gå vidare med en eventuell förnyelse.

Jag tror att vi behöver fundera ärligt och konstruktivt på dessa frågor och mina åsikter bör nog ses i det sammanhanget. Om du med partiprogrammet som utgångspunkt väljer att förkasta mina åsikter eller min rätt att inom partiet ha rätt att hysa dessa åsikter, tror jag att du får problem.

Du kommer att ansluta dig till en grupp inom partiet med mycket hög moralisk svansföring inte sällan kombinerad med en mycket hög månadslön. Innan du börjar försvara denna kader av yrkesarbetande åsiktsmaskiner bör du nog kontrollera om du själv får vara med i denna grupp, för den porten är trång.

Det är inget ovanligt inom denna grupp att hysa åsikter som att det är fult att vara ambitiös eller att vilja gör karriär men det är också en grupp politiker som inte sällan fötts rakt in i partiet, som skrämmande ofta aldrig upplevt minsta lilla millimeter av den verklighet de säger sig representera, nämligen de svagas verklighet.

Dessutom Joakim, och det här är viktigt, en ideologi (socialismen) som så frekvent har urartat i diktatur och elände bör man nog vara försiktig med att hylla.

Om det skulle visa sig att en majoritet av den socialdemokratiska väljarkåren drömmer om ett demokratiskt socialistiskt samhälle så får jag såklart ge mig.

Jag väljer dock att tillsvidare verka inom partiet där jag ansluter mig inte till någon höger eller vänster flygel, det där är journalisternas behov av etiketter som spökar, utan snarare till alla de av våra väljare som bara drömmer om ett samhälle där man får en andra chans att lyckas.

Våra väljare, som åtminstone jag tror, i huvudsak drömmer om bil, villa och trygghet för sina barn.

Vilket kan vara nog så utopiskt i en allt hårdare och alltmer polariserad värld.

Med vänlig hälsning

Måns Back Nilsson

tack för frågan…

Det är oerhört tragiskt att konstatera att en invandrare i Sverige måste åka ner till Irak och spränga sig själv och andra i luften för att bli omnämnd som svensk i svensk media.

tidningar som skriver: ab, dn, expr, svd, syds, gp, hd, politiken

Det finns tack och lov två sätt i Landskrona.

Saxat ur gårdagens tidning.

– Stugan är inte handikappanpassad och den har bara en sovsal. Det fungerar inte med alla kulturer vi har i Landskrona i dag, säger kårordförande Jerry Schmidt.

Framtiden för Landskrona ligger i anpassning och ekonomisk realism. I att som Jerry Schmidt fundera på vad som är lönsammast och kanske till och med, lönsammast för alla.

Alla förstår vi nog innerst inne att framtiden ligger i samarbete och i samvinster, i att gilla läget oavsett om man gillar läget eller ej. Jag tror inte så mycket på vare sig burka eller nationalism, både kommer att få det tufft i framtiden.

Jag förstår däremot inte riktigt hur de borgerliga i Landskrona resonerar när det kommer till deras eventuella samarbete eller ickesamarbete med Sverigedemokraterna.

Jag tycker att den debatten tyngs av en moralisk agenda som gör den obegriplig att förstå.

Det är väl klart till exempel att Sverigedemokraterna har rätt att ställa krav på representation och politiska sekreterare och höjda löner och allt de nu vill.

Och finns där minsta grund för deras anspråk så ska dessa såklart tillmötesgås.

Det blir någon slags politisk rasism när vi håller SD borta på grund av moraliska värderingar.

Låt gå för nobelfesten men i politiken är de inröstade.

SD står för det andra sättet, det konservativa sättet eller kanske till och med den ärkekonservativa hållningen i att inte vilja vara med alls. Vad ska det vara bra för? Det kommer aldrig att fungera! Och Så Vidare.

Och det är faktiskt ganska svårt att förstå hur de resonerar om det inte finns en faktor av magi i deras politiska agenda. Denna faktor skulle i så fall vara blod och kultur, utseende, folkstam, och sådana saker. I sitt principprogram använder de ordet kultur trettiosju gånger. Eller möjligtvis trettiofem. Inte en enda gång handlar de om kultur i form av dans, teater, rocknroll, bob hund, eller vadsomhelst, det handlar alltid om människor i klump.

Men det är faktiskt inte upp till mig att bunta ihop  339 610 svenskar  0ch göra moraliska värderingar på det sättet, om man tänker efter lite så inser man det galna i att göra just så.

Vi har i generationer bemött problem kring åsikter om invandringens vara eller icke vara med olika moraliska fördömande av de som uttrycker sådana antiglobala tendenser.

På olika sätt har vederbörande med den typen av åsikter fått höra hur rent moraliskt fel eller förkastligt det är att tänka, eller känna, så som de gör eller gjorde.

Vem som helst inser ju att det här är den perfekta grogrunden för diverse olika dolkstötslegender att frodas i. Vad mera är att det såklart inte är rättvist, det är en bedömningsskala helt utan moraliska parametrar.

Även om den utgör sig för att vara just en moralisk ide så är det just moral den saknar och därför blir det också en väldigt vek och otidsenlig idé om hur vi ska hantera detta som är ett faktum för 339 610 svenskar just nu.

Att de vill diskutera invandringen till Sverige och att de vill diskutera vad som ska gälla och inte i det globala Sverige och kanske är det dags att göra just det. Att vi andra som inte är sverigedemokrater börjar fundera på hur den globala staden Landskrona ska fungera. Det vore inte en dag för tidigt.

Jag tog en liten paus.

Det där med BSS tog gadden ur mig för ett litet slag.

Det plus en massa jordiska bestyr.

När jag återvände till tidningsläsandet

och mediebruset insåg jag att jag var medlem i ett parti i fritt fall.

Och att det var Mona Sahlin som föll fortast av alla.

En gång höll jag på henne,

tyngden i hennes revansch piggade upp mig,

jag såg likheter till min egen nykterhet

min egen väg tillbaks.

Jag ”bloggade för Mona”.

Nu tycker jag nog mest av allt att det hela ser ut som en riktigt tradig och pinsam clowngrupp, en efterfest som har urartat där deltagarnas förgiftning gör det omöjligt för dem att komma till ro.

Gå hem!

Eftersom jag vet av egen erfarenhet att alla socialdemokratiska grupper i Sverige med något enstaka undantag förvarar lite cement nere i källaren i fall att situationen skulle bli kritisk så vet jag också att förändring är svår.

I en organisation som vår skapas det likheter och beteenden som till slut formar sig till grupper och styren och proppar, som Orvar.

Det finns många nya betongrumpor som väntar på sin chans.

Om allt denna nya fars handlar om är en kamp mellan dessa rumpor,

då är det faktiskt patetiskt och det har stor kapacitet att skada det socialdemokratiska partiet

för lång tid framåt.

Gå hem!

tidningar, AB, expr, svd,hd,

Den 11 september behöver ta slut.

Huruvida terrorhoten eskalerar eller inte är jag inte mannen att avgöra.

Vad jag däremot med lätthet kan avgöra är att den värld som kom efter den 11/9 2001 är en värld med allt större motsättningar och allt mindre sammansättningar.

Här i Europa ser vi hur motsättningarna mellan inhemska och utländska ökar, hur kulturer i form av religion alltmer används som markörer för olikhet. Polariseringen tilltar och åtminstone den upplevda känslan av ett överhängande hot i form av terrorism ökar den med.

Jag och säkert många med mig upplever dessutom att rättssäkerheten och transparensen i rättsamhället inte utvecklas mot mer öppenhet, snarare tvärtom och nästa alltid med terrorhot som motivering.

Bloggen Röda berget uttrycker det på ett glasklart sätt.

Grundproblemet med vår insats i Afghanistan är den inte kommer att medföra fred och demokrati, vilka är målen. I ”bästa” fall kommer den att medföra någon form av korrupt, totalitär men hyfsat stabil regim, som i grunden har samma demokrati- och kvinnosyn som talibanerna. Verkligheten säger oss att den inte ens medför det.

Det är bra att vänstern stiger ur detta olyckliga samarbete, det är olyckligt att vi tycks stanna kvar.

Tidningar; SVD; DN; AB; SYDS; GP; HD, expr

Anders Dejenfelt har kommenterat din länk.

Anders skrev:
”Jag känner en slags befrielse att läsa att svenskar inte är homogena längre. Som jag varit utlandssvensk i USA under många år, har jag alltid förundrats över den här ”jamen, handen på hjärtat, så tycker väl alla vi svenskar i alla fall …”. En slags underförstådd gruppgemenskap. Som om vi gjorde det. Det håller på att brytas upp, och det blir OK att säga att vi kanske inte tycker lika allihopa.
I Kalifornien betraktas du som mindre vetande om du inte har EN EGEN uppfattning. Att tycka som alla andra betraktas som ganska mesigt.
Mångfacetism är kanske den enda -ismen jag själv tror på!”

Jag tror att finrumssverige ska fundera väldigt noga på huruvida detta är en vinnande strategi mot SD, jag tror det inte.

Vi har ju onekligen yttrandefrihet i Sverige och SD är ju onekligen folkvalda. Jag tror att detta är en strategi som radikaliserar SD och deras anhängare. Utifrån mitt Landskronitiska perspektiv så skulle jag nog säga att lejonparten av de Sverigedemokratiska väljarna är människor som har svårt att finna sig till rätta i det nya och globaliserade. Man bör nog fundera lite på om man vill påskynda processen för att göra dessa människor till fullblodsrasister.

Ingen behöver förklara för mig vilka ärkegrisar en del av de politiskt aktiva Sverigedemokraterna är, det har jag mer än nog av personlig erfarenhet av, men jag tror inte att vi ska låta oss ryckas med av dessa personers oförmåga att skilja mellan rätt och fel.

Jag tror som sagt att detta endast radikaliserar en väljarskara som det måste vara vårt självklara mål att återerövra.

tidningar: expressen, gp, ab, ab,dn, dn, svd, syds, hd,

Jag tror att finrumssverige ska fundera väldigt noga på huruvida detta är en vinnande strategi mot SD, jag tror det inte. Vi har ju onekligen yttrandefrihet i Sverige och SD är ju onekligen folkvalda. Jag tror att detta är en strategi som radikaliserar SD och deras anhängare.

Så länge de inte skjuter i Borstahusen är det väl inte hela världen…

Hej alla vänner, nya och gamla.

Jag brukar beskriva mig själv som en vänkär person. Jag är stolt över att ha vänner som jag känt i över trettio år.

Just nu behöver jag verkligen mina vänner.

Jag är utsatt för en förtalskampanj här i Landskrona orkestrerad av de lokala Sverigedemokraterna med deras ledare (se bild)  Stefan Olsson i spetsen

.

I total brist på källkritik går Sverigedemokraterna ut och påstår att jag skulle ha varit före detta BSS:are.

Deras bevis för detta är någon slags ”sladdret går genom byn variant” av att någon skulle ha sagt  att någon skulle ha sagt att jag skulle ha sagt.

Jag tycker verkligen att det här är obehagligt, man känner sig fullständigt värnlös mot vad människor kan påstå och skriva.

Jag skulle bli mycket glad om ni som känner mig  skriver vad ni tycker om det hela antingen här eller i tidningen.

MVH

Måns

just nu i min bokhylla

Koranen och Bibeln har stått bredvid varandra i ett år nu och fastän att jag som nu ofta sitter uppe mitt i natten , har jag aldrig hört dem bråka.

Har man tagit fan i båten…

Observera att detta inlägg trotts sin ironiska karaktär inte på något sätt baktalar eller utelämnar någon enskild person.

(vi låtsas att vi inte känner killen i båten)

Det är så oändligt lätt att skissa upp människornas liv och bekymmer som om det vore en matematisk formel.

Arbete för bidrags modellen som vi har här i Landskrona till exempel, – säkert en jättebra sak för några,- men alldeles uppenbart ännu en av dessa jättehinder för andra lite svagare och mindre konkurrensinriktade människor.

Vi väljer inte våra föräldrar när vi föds, väldigt många barn i Sverige växer upp under fullkomligt hopplösa former.

Inte sällan är det just här i avarterna av ”livets hårda skola” som vi hittar nyrekryteringen till nästa generation av hemlösa och hopplösa.

Jag är själv nykter alkoholist, jag vet hur det är att trilla genom hela systemet och träffa gatan.

Om vi verkligen vill göra något åt dessa problem måste vi satsa på humanitära projekt vars huvudsyfte snarare bör vara att nå fram och hjälpa än att ytterligare ställa krav och stjälpa .

Faktum är att vi samtidigt sparar pengar om vi vågar oss på en sådan politik, det finns nämligen ingen nyliberal formel för att hantera det faktum att livets orättvisor gör vissa människor dåligt rustade för ett starkt konkurrensinriktat samhälle.

Måns Back Nilsson

Det känns viktigt för mig att påpeka Aqbq Ar Rawi är en mycket pålitlig och ärlig person som jag personligen har det största förtroende för.

Trist att det blev såhär för vi behöver verkligen personer som Aqba i alla partier. Det tror jag att det är många som kan intyga. Förmodligen så var det just entusiasmen som la krokben för eftertanken.