Det nya sjukförsäkringssystemet sjösattes den 1 juli 2008. Beslutet manglades fram i rask takt, tid för offentlig utredning och en ordentlig remissrunda fanns inte. Det vi fick var bedömning mot en fiktiv arbetsmarknad vid prövning av rätt till sjukpenning, sänkt ersättning efter en viss tid och en spark i baken ut från försäkringen vid en bortre gräns. Fram till ett halvår före riksdagsvalet 2010 sågs sjukförsäkringen som den borgerliga alliansens absolut svagaste kort. Den nyliberala offensiven hade i grunden inte förändrat en mycket bred folklig uppslutning bakom en offentlig och trygg sjukförsäkring. De rödgrönas övertag i opinionsundersökningarna rasade dock månaderna innan valet på ett för statsvetare helt obegripligt sätt. Oförmågan att föra fram ett genomgripande alternativ till alliansens politik anser vi socialister vara den främsta anledningen till valförlusten.

Efter valet tog Ulf Kristersson över som socialförsäkringsminister och möttes inledningsvis med viss respekt. ”Försäkringskassan ska inte kritiseras för det som regering och riksdag beslutar och jag ska inte yttra mig i enskilda ärenden som myndigheten prövar”, sa Kristersson som, även lovade att se över lagstiftningen. Under tiden har de nya reglerna drabbat fler och fler. Sjukskrivna som slagit i taket för max antal dagar med sjukpenning har överförts till Arbetsförmedlingen för arbetslivsintroduktion, vilket i praktiken kan innebära en timmes telefonkontakt i veckan. Efter 87 dagar kan den sjukskrivne åter ansöka om sjukpenning. Det är ett förnedrande och fruktansvärt ineffektivt användande av samhällsresurser att på detta sätt bolla människor mellan olika myndigheter, olika bidrag och olika rehabiliteringsutredare.
Mot det här inhumana regelverket växer nu en ny folkrörelse fram. Diakoner, som dagligen möter utsatta grupper, har tagit initiativ till Påskuppropet med manifestationer runt om i landet. 108 kritiska läkare kräver ”Sluta straffa våra patienter” i en uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet den 30 mars. Den 11 april presenterade Kristersson de utlovade justeringarna som enbart innebär att ”lappa och laga på ett regelverk som läcker som ett såll”, enligt ett uttalande från LO. Nya diffusa undantagsregler gör att sjukskrivna inte ska överlämnas till Arbetsförmedlingen om det är ”oskäligt på grund av sjukdom”. Sjuka som inte längre kan få tidsbegränsad sjukersättning, och som saknar sjukpenninggrundande inkomst, ska få 223 kr per dag i ”särskild sjukpenning” och därmed förhoppningsvis inte vara i behov av socialbidrag.

Inget talar för att förändringarna kommer tysta Påskuppropet som har vårt fulla stöd. Det socialister har att tillföra i debatten är ett klassperspektiv och en påminnelse om att arbetarklassens styrka är när den uppträder som kollektiv. Vi kämpar också för möjligheten att vara frisk. De 108 läkarna skriver hur de ”sett hur möjligheterna att återkomma till arbetslivet krympt årtionde för årtionde.” Kampen måste därför föras på verkstadsgolv, callcenters och i offentlig sektor mot lönespridning, slimmade organisationer och uppskruvat arbetstempo – mot bemanningsföretag, ungdomslöner och osäkra arbetsförhållanden! För sex timmars arbetsdag och en bra företagshälsovård underställd fackets kontroll!

Ett enande krav är 90 procent ersättning i sjukpenning och a-kassa. Det var ersättningsnivån fram till 1980-talet. För unga arbetare idag låter väl sjukpenning utan karensdag också lika främmande. Så var det dock ända fram till 1980-talet och någon anledning till att inte återinföra det finns inte. Ett annat enande krav, för att behålla tilltron till en allmän försäkring och inte uppmuntra privata alternativ, är att höja taket för full kompensation till mer än dagens 26 750 kr i månaden. Det är hög tid att gå till storms mot regeringens inhumana högerpolitik. På måndag går vi kvinna och man ur huse och tar under påskuppropets fanor strid för människovärdet!

Nsk 1